Sportdebatt

* Nu när jag läser att Rafael Nadal måste ställa in resten av sin säsong och missar Davis Cup Finalen och Masters Slutspelet blir jag åter igen påmind om en diskussionsfråga jag ofta gett mig in i. Idrottsskador och allt större påfrestningar och krav på elitidrottare.

Om vi nu tar tennisen när vi ändå är inne på den har man satt hela cirkusen i ett ekorrhjul. Direkt i januari har vi Australien Open som ingen vill missa och direkt där har jakten på nya poäng samt försvara förra säsongens poäng satt i gång! Med ett Masters slutspel nu i slutet av året med de högst rankade spelarna har en enorm mängd matcher genomförts där det absolut inte finns råd på många sätt att avstå turneringar. Som i detta fall världsettan som spelat hela året med smärta och missar sina 2 mål. Och varför, jo, för att dessa hade han inte kunnat uppnå om han inte spelat alla dessa turneringar.

Jag berömmer i bland André Agassi som tog avbrott i spelandet med småpauser och kom sedan tillbaka flera gånger tränad. Tack vare detta fick vi njuta av hans spel till 36 års ålder. Han var enormt smart och valde rätt turneringar och kunde ändå ligga topp 10 efter passerat 30 års ålder. Men, hur många vågar göra detta, men sen också, hur många har det bollsinne han besitter? Nåja, även de över 100strecket måste jaga poäng för där kommer grejen in med att slippa kvalomgångar in till huvudturneringarna. De reser över hela världen för att ta sig in bland topp 100 för att där kämpa ännu mer med fler matcher i kroppen och där själva tränande i vissa fall hos en del blir lidande.

Vad ska man göra åt detta egentligen? Hade jag svaret hade säkert ATP och WTA gett mig en fet check för den lösningen. Men en sak kan helt enkelt vara färre turneringar där det inte finns minst en turnering någonstans i världen. Du kan i praktiken lira en turnering varje vecka. Vi har sett många svenskar de senaste åren som har förslitningsskador, inga direkta skador, utan skador som "byggts" fram. Rent av skulle jag vilja gå så långt att hela December var turneringsfritt och varför inte november också där slutspelet kommer tidigare på året och spelarna får en paus och sedan kickar det i gång 1 januari igen. Nu blir december månad som semester till viss del för många spelare, speciellt de lägre rankade. Här finns det tid till uppbyggnad och vila.

Se på Pim Pim, vila i ett år och nu börjar kroppen hitta tillbaka! Det är inget konstigt alls och nu vet han att han inte kan ånga på en hel säsong om karriären ska kunna bli lång. Kanske är inte nummer ett viktigast utan nummer 11?! Men vi behöver jakten på att bli bäst och prissummor hjälper helt klart till. Synd för 70- och 80-talets stjärnor som snarare var värda lite mer än dagens uppassade bäbisar.

Glädjen till spelet riskerar likaså det att vattnas ur. I dag behövs så mycket mer kring en turnering för att locka publik. Förr kom den tennisintresserade, i dag den evenemangsintresserade. Men nu börjar vi nästan komma in på ytterligare ett ämne och jag behagar inte göra en uppsats denna vackra tisdag.

***Mikael***